Året är 1989 och jag har just klivit ur bussen i Zell am See. Framför mig har jag inte bara ett imponerande, snöklätt bergsmassiv utan också en reseledarutbildning som jag oväntat nog kommer bära med mig i hela mitt yrkesliv. På varsin lapp fick vi skriva ner vem vi vill vara för människor. Jag skrev problemlösare, möjlighetsupptäckare och glädjespridare. Tre långa ord. Kanske för att jag alltid velat trycka in så mycket värde som möjligt på kort tid.

Nu har 33 år passerat. Lappen har jag lyckats tappa bort, men inte mina löften. De har jag burit närmast hjärtat, oavsett uppdrag. Och låt mig säga så här: problemlösaren har inte direkt suttit overksam sedan 1989.

Någon har sagt att de vill anlita mig för att de behöver ”Janne-Björge-effekten”. Ja, jag vet inte riktigt vad det betyder, men tusentals förhandlingar, medlingar och utmaningar senare tror jag mig ha blivit bra på att lösa situationer så att alla har det bra. (Efter reseledarutbildningen blev det kurser i ledarskap, gruppdynamik och så den senaste på Harvard Business School i Negotiation Mastery.)

Men möjlighetsupptäckaren vill mer. Därför kör jag nu igång nästa kapitel av mitt liv. Det Ystra.